För snart fem år sedan sålde Andy sin motorcykel då vår bästa vän omkom i en olycka. Han ville innerst inne inte sluta köra, men var rädd och ledsen och litade inte längre på motorcykeln. Men sen dess har han såklart saknat det och velat köpa en ny. Vi har tittat runt och pratat om det seriöst i säkert ett halvår och i torsdags hämtade han den! Glädjen i hans ögon är obeskrivlig och jag är så glad för hans skull. Självklart är jag lite orolig, men den delen av att köra som handlar om fart och att inte tänka längre än styret räcker har han lekt av sig för längesen. Jag vet att han kommer köra med huvudet - det är friheten man får på en motorcykel han har saknat. Inte att köra om folk på insidan i 180, eller stegra vid varje rödljus (vilket ändå inte går med denna, haha).
Men ärligt - visst passar den bättre till mig? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar